Paddling, Svartån-Roxen-Kinda Kanal-Sommen

För två år sedan köpte jag lantmäteriets vägkartor i skala 1:100000 över området från Linköping till Småländska höglandet för att använda vid vandring. För er som känner mig vet ni att jag har ett ganska stort intresse och kan utan problem roa mig med att sitta en timme och studera kartor. När jag satt och spenderade kvalitetstid med mina nya inköp insåg jag att det fanns en vattenväg från Tranås via Svartån till Roxen och tillbaka till Tranås genom Kinda Kanal och några sjöar. Idén började gro. Av någon anledning jag inte riktigt kommer ihåg var jag inne på turistbyrån i Linköping och såg att det fanns en (ouppdaterad) karta över precis den turen med lyft och vindskydd utmärkta.
Någon gång tidigt i våras började jag och Martin prata lite om att göra en tur i sommar och han nämnde att en paddling hade varit kul. Jag berättade att jag hade en tur som stått på min att-göra-lista ganska några år och att det kanske kunde va något. Så blev det bestämt. När vi började reda ut vilka datum jag skulle komma tillbaka till Sverige och hur hans semester såg ut bokade vi in en vecka.
Tio dagar innan det var dags fick jag ett meddelande från Kyösti, en finsk kille jag träffade i Indonesien och senare Kambodja. Han hade fått ändrade planer och kunde inte åka till Belgien och Nederländerna som planerat utan undrade vad jag skulle ha för mig den aktuella veckan. Några dagar i kajak sa jag och han bokade flygbiljetten dagen efter.

Mer detaljerad turbeskrivning ser ut enligt följande:
Från Tranås över sjön Sommen norrut till Laxberg där Svartån har sitt utlopp ur Sommen. Därifrån rinner Svartån genom bland annat Boxholm och Mjölby innan den rinner in i Roxen. Vi visste att denna sträcka skulle innehålla en hel del lyft genom städerna och vid kraftstationer.
Efter Roxen paddlade vi söderut i Stångån/Kinda Kanal ner till Rimforsa över sjöarna Ärlången, St. Rängen och L. Rängen.  När sista slussen i Kinda Kanal vid Brokinds slott gick det över Järnlunden ner till Rimforsa och vidare på Åsunden till Kisa ån och in till Kisa. Hur det skulle gå att paddla i Kisaån hade vi ingen egentlig aning om men vi visste att den hur som helst skulle bli väldigt smal.
Sista biten från Kisa var planen att paddla på Föllingarna, Ören och Sommen tillbaka till Tranås.
Eftersom ingen av oss paddlat speciellt något nämnvärt tidigare visste vi inte exakt hur långt vi skulle komma på en dag och vi visste inte heller förhållandena på Svartån eller Kisaån. Vår plan när vi lämnade Tranås var att komma förbi Linköping under tredje dagen och sedan planera sista biten därefter.

Sammanfattningsvis kom vi fram till det här efter paddlingen:
Svartån var mysig paddling men ganska bökig på sina ställen. Lyften gör det hela till ett äventyr och fysiskt ganska mycket jobbigare. Vi tog oss upp till Linköping på två och en halv dag och 30 timmars paddling. Man bör ha åtminstone fyra-fem dagar för att kunna mysa. Finaste delen var enligt oss mellan Boxholm och Mjölby. En problemfri sträcka med kul paddling och bara ett lyft vid Öringe. Passar lagom för en dagstur. Lyftet var en knapp kilometer så vagnar är att föredra.
Kinda Kanal var väldigt paddlingsvänlig med fina bryggor och bra iläggningsplatser vid slussarna. Slussarna i sig är väldigt häftiga och ett måste att se om man inte gjort det. Dessutom passerar man ett flertal sjöar mellan Linköping och Rimforsa vilka tillsammans med slussarna gör paddlingen väldigt varierande. Lyften vid slussarna var relativt korta och endast vid ett tillfälle använde vid vagnarna. Det hade däremot gått bra att göra sträckan utan vagn. Vi paddlade från Linköping till Rimforsa på en och en halv dag men man bör ha två-tre dagar för att ha tillräckligt med tid till fika. Dags- och tvådagarsturer är fina att göra runt Rängarna, Järnlunden eller söder om Rimforsa i Ämmern.
Rimforsa till Sommen blev återigen lite krångligare lyft men den smala Kisaån och passagen mellan Örlången och Ören gjorde det hela lite mer äventyrligt igen. Från Rimforsa till Sommen tog vi en dag effektiv tid men lite mer tid är återigen att föredra. Sträckan består av paddling på lite mindre sjöar i förhållande till Sommen.
Utrustning: Sträckorna hade gått bra att paddla både med kanot och kajak. Det finns vindskydd utmed sträckan att sova i (kolla med turistbyråerna eller fråga mig) men tält bör vara med eftersom vindskydden kanske inte passar med dagsetapperna. Mat går att handla i Boxholm, Mjölby, Linköping, Rimforsa och Kisa utan att göra någon större avvikelse från vattnet så man behöver inte ha med mat för speciellt länge i taget.

För att man ska ha någon nytta av den här reseberättelsen ska jag börja med att klargöra våra paddlingserfarenheter.
Axel: Paddlat ett tiotal dagar senaste åren. Som längst varit ute tre dagar i sträck ensam.
Martin: Paddlat kanadensare som ung. Kajak nej.
Kyösti: Inte paddlat innan.
Vi har alla god erfarenhet av vandringar och friluftsliv i största allmänhet, är fysiskt aktiva och vet vad det innebär att bita ihop och få saker och ting gjorda trots att det tar emot.
Reseberättelsen gör sig bäst med en karta till hands.

Dag 1, Tranås – Bleckenstad (ca. 34 km varav 6 km lyft): Förhållandena när vi startade från Petrus Kajak i Hätte kunde antagligen inte vart mycket bättre. 28°C i luften, 24°C i vattnet och knappt någon vind. Det tog ungefär upp till Andersbosjön innan Martin och Kyösti kom in i att paddla rakt med sedan tog vi oss upp till Laxberg och början av första lyftet problemfritt. Tog ett dopp, åt en handfull nassel och spände kajakerna på kärrorna. Enligt kartan jag hittat på turistbyrån i Linköping och den information vi fått på annat håll skulle vi inte kunna paddla mer innan Boxholm på grund av lägsta möjliga vattenstånd i ån och förberedde oss på sju kilometers promenad. Efter några hundra meter gick min vagn sönder. Hjulet klarade inte vikten av kajaken och packningen utan spärren som skulle hålla av hjulet slets bort. Det var bara fram med eltejp och snöre för att göra en MacGuyver och laga. Dessutom satte vi hädanefter min vagn längs bak på kajaken och lastade över min packning till Kyöstis för att minska trycket på vagnen. Kommande lyft gick därefter bra hela veckan.
Då vi traskat knappa två kilometer stannade en bil till och undrade vad vi gjorde med kajakerna i dess onaturliga element. Vidare förklarade han att vid det årliga gummibåts-racet som anordnats från Laxberg till Boxholm fredagen innan hade det minsann inte vart några problem. Så vid nästa bro tog vi kajakerna ner till vattnet igen och paddlade resten av vägen in till Boxholm. Nämnas bör att vi på några ställen skrapade i botten med kajakerna och att det strax innan man kommer in i Boxholm finns en liten fors med en sten i mitten där man inte bör paddla om man känner sig osäker i kajak. Forsen ligger efter en grillplats på höger sida och man paddlar sista 75 meterna innan forsen med stenen i en fyra meter bred stenbelagd ränna. Vid grillplatsen tog vi lunch klockan 15 i form av ärtsoppa.
Genom Boxholm är det ett lyft på cirka tre kilometer. Vi klev upp innan man paddlar under järnvägen och följde Östgötaleden genom staden till fotbollsplanerna på Svartåvallen där man kunde komma ner till ån via en stig. (Petrus på Petrus Kajak kan förklara tydligare.) Svartån rinner här med en behaglig hastighet och strax efter Ekeby kom dagens sista lyft. Det är lätt att se när forsarna kommer och vi klev upp till höger om stenbron man kommer fram till vid en brygga. Åker man under bron, inser att det börjar gå alldeles för fort och befinner sig i vitskummande vatten har man kommit för långt. I Öringe la vi tillbaka kajakerna igen och paddlade dom sista kilometerna upp till Bleckenstad. Solen hade gått ner och vi hade alla gått in i ett stadie av smärre utmattning. Jag hanterade det med att dra dåliga skämt och skratta högt åt mig själv, dom andra var tysta… Åtta timmar utan mat fyllda med paddling hade tagit ut sin rätt och vi slocknade i vindskyddet strax efter midnatt innan kroppen nådde horisontellt läge.


Dag 2, Bleckenstad – Älvestad (ca. 36 km varav 3 km lyft):
Strax efter att klockan ringde vid 07 fick vi besök av Emil, en av mina kompisar som bor i området. Han tyckte vår havregrynsgröt utan mjölk eller sylt såg torr ut och gav oss två burkar marmelad. Tack! Dom förgyllde våra kommande mornar. Under förmiddagen paddlade vi upp till Mjölby på en dryg timme. Där fick vi lyfta igen. Kortast är att gå upp precis innan delningen av ån i centrum och lägga tillbaka strax efter hembygdsgården. Eftersom vi behövde handla stannade vi nedanför en mataffär och gick några hundra meter extra. Jag måste säga att det händer titt som tätt när man är fullt friluftsklädd med stor ryggsäck på ryggen att man får lite blickar i centrala Linköping. Men att gå med varsin kajak genom Mjölby drog nog till sig ännu lite fler. Höjdpunkten var den pensionär som drog fram sin telefon och knäppte ett kort.
Strax efter lunch i Syatrakten hände en av paddlingens höjdpunkter där vi träffade två herrar i kajak. Jag citerar från min dagbok:

”Vi pratade om lite turer och packningen. Dom tyckte det var dåligt av oss att vi inte hade någon öl i packningen. Vi berättade hur vi skulle vidare härifrån och dom utbrast: ”Då ska ni ju förbi Niklas ställe! Ni ska inte stanna förbi på en öl?” Det tackar man ju inte nej till direkt.”
”Två kilometer senare var vi hemma hos Niklas. Satt på deras veranda med två öl i solen och pratade om allt möjligt. Blev så himla glad att det hände. Finns lite hopp för oss svenskar trots allt.”

Under eftermiddagen hade vi tre lyft. Det första en kilometer efter att E4 passerats var smidigast att göra på vänstra sidan. Vi gick i kanter på en åker och kom ner till vattnet cirka 500 meter senare. Det andra var vid Forsa. Det var smidigt att gå upp vid badplatsen på vänstra sidan och sedan följa vägen förbi båda kraftstationerna. Det gick relativt smidigt att komma ner på vänstra sidan. Det sista var innan Nederlösa. Gå inte upp vid badplatsen på höger sida utan gör lyftet på vänster sida. Vi kunde inte använda vagnarna utan fick bära cirka 400 meter. Ett alternativ kan vara om man går upp vid badplatsen och får tillstånd att gå ner på någon av tomterna vid Nederlösa. Då kan man använda vagn.
Vid 23-tiden kom vi fram till Älvestad efter ett mycket knöligt parti vid Hackeryd. Vi fick backa vid två tillfällen för att komma igenom buskar och växtlighet. Viss trötthet efter 13 timmars paddlande gjorde inte saken bättre. Men ån var lugn och det var aldrig risk att kantra.
(Vindskyddet som är utmärkt på kartan vid Normlösa ligger numera efter lyftet och inte innan lyftet som det ser ut på kartan.) Vi fick tillstånd att slå upp tälten på stranden till ett hus och efter en mycket välsmakande portion kokt potatis och morot med burkskinka och kallsås somnade vi som barn.


Dag 3, Älvestad – Hjulsbro (Linköping) (ca. 34 km varav 6 km lyft): Idag ringde klockan vid 06. Vi hade innan läggning kommit fram till att vi hellre tar tidiga mornar än sena kväller.
Det blev en händelserik förmiddag. I Björkeberg är det en jordbrukare som dragit någon typ av rör rakt över ån som har skapat lite problem. Tydligen var det en barnfamilj som tidigare i sommar kantrat vid röret och stämt bonden. Det var på gränsen till farligt placerat eftersom ån här rinner på fortare än i övrigt och det är ganska mycket vegetation som gör att man redan är upptagen med att hitta en fungerande väg. Dessutom var sikten begränsad och man upptäckte röret ett tiotal meter innan det passerades. Enda ställena men kan passera röret på är kanterna. Skulle man råka hamna mitt på röret finns ingen chans att komma förbi och man kommer antagligen kantra.

Vi kom fram till dagens första lyft strax efter Ledberg kyrka. Förhoppningen var att komma ner igen efter kraftstationen och kunna paddla fram till badet vid Svartåstrand men vi hittade ingen väg ner. Det hela slutade med att vi under två timmar traskade fem kilometer på land hela vägen bort till Kaga kyrka där vi kunde lägga i igen. Det är möjligt att det går att lägga i efter kraftstationen vid Svartåstrand vid högre vattenstånd men nu hittade vi inget bra ställe.
Sista två timmarna över Roxen och in i början av Kinda Kanal till centrala Linköping gick vi enbart på vetskapen om den hägrande pizzan vi planerade till lunch. Första slussen i kanalen hade fina bryggor och det var problemlöst vi tog oss in till bryggorna nedanför Scandic i Linköping. Nu kan man ju förvänta sig att den där pizzan skulle vara bland det bästa jag ätit men jag kan inte direkt komma ihåg att jag tänkte på vad den smakade, det handlade mer om att fylla magen och känna sig proppmätt. I tre timmar låg vi sedan utsträckta på bryggorna. Sov till och från och vilade kropparna.
Efter ytterligare ett matinköp tog vi oss via kanalen till utkanten av Linköping och en badplats i Hjulsbro. Det är alltid lite skumt att slå upp tälten i närheten av människor så vi väntade tills det blev mörkt för att slippa få mer uppmärksamhet än nödvändigt.


Dag 4, Hjulsbro – Viggeby naturreservat (ca. 32km varav 1km lyft):
Det här var dagen då vi insåg att vi faktiskt skulle hinna tillbaka till Tranås inom tidsplanen. Det här var också den jobbigaste dagen för mig rent fysiskt. Tre dagar av en fysisk aktivitet kroppen inte är van vid sätter sina spår. Det gjorde ont i ryggen att sitta upprätt, axlar och armar var trötta från start och mina prinsesshänder började få skav här och där. Men efter en timme började kroppen komma igång och det kändes lite bättre ett tag igen.
Paddlingen under dagen var otroligt fin. En härlig blandning av å, sjö och slussar. Kinda Kanal är helt klart värt ett besök för alla som inte varit där. Slussarna vid Hovetorp är platsen med högst nivåskillnad på vattnet, 15,8 meter och alla slussar är manuellt skötta. Vi tog lunch i form av tacos vid Hovetorp och fick turligt nog se när kanalbåten Kind slussades upp. Otroligt att en stor passagerarbåt kan ta sig fram på en liten kanal som denna.
Efter lunch hade vi ungefär 15 kilometer kvar till tänkta sovplatsen i Viggeby och det var slitna kroppar som satte sig i kajakerna igen trots en lång lunch. Jag och Martin fick problem med att våra nackmuskler var konstant spända och trots att vi fick syn på ett Fiskljusebo i L. Rängen tog motvinden ner moralen och det var i tystnad vi fortsatte paddla efter nötpaus vid Vårdnäs. Vid 20-tiden gjorde vi lyftet vid sista slussen i kanalen vid Brokind och paddlade på någon typ av reservenergi sista kilometerna till vindskydden på fastlandet i Viggeby naturreservat. Jag gick återigen in i ett högljutt tillstånd för att hantera utmattningen och mina kära turkamrater fick höra skönsång i form av bland annat Barbie Girl med Aqua.
Det finns ett flertal vindskydd i Viggeby naturreservat men vi sov i en liten stuga som ligger på södra änden av fastlandet.  Efter kvällsdopp och kvällsmat tillagades inget mindre än morotskaka till efterrätt.


Dag 5, Viggeby naturreservat – Kisa (ca. 31 km varav 5 km lyft):
Efter hela åtta timmars sömn gick tog vi oss iväg strax innan halv nio. Kroppen kändes inte nämnvärt mycket bättre än under gårdagen och dessutom hade jag en ordentlig huvudvärk. Jag hade sett till att dricka ordentligt med vatten dagen tidigare men allt hade bara runnit rakt igenom och det fanns inte ens antydan till färg på urinen. Detta tydde på saltbrist så jag tog en vätskeersättning vid första pausen i Rimforsa och blev av med huvudvärken strax innan lunchen vi tog vid Kisaåns utlopp i Åsunden. Innan dess var det några riktigt tunga kilometer med motvind över Åsunden. Eftersom vi hade handlat i Rimforsa åt vi färsk mat i form av pasta med baconsås. Därefter slocknade vi alla tre som ljus. Vi hade inte planerat att sova det bara blev så och jag vaknade upp efter en knapp timme. Kropparna började helt enkelt tycka det snart var dags att vila ordentligt.
Kisaån var som sagt en av de delar där vi inte riktigt visste hur det skulle gå att paddla. Men till vår lättnad gick det förvånansvärt bra trots att den stora delar inte var större än en bäck. Det var motströms och på några platser där det blev för starkt eller träd hade fallit över ån fick vi hoppa ur och dra kajakerna. Vid Kölefors kom det däremot ett lyft. Men det var utmärkt med en skylt där man skulle hoppa ur och vidare skyltat till iläggningsplatsen en dryg kilometer senare. Vi hade vid det här laget fått bra rutin på lyften och hade snabbt kajakerna på hjul när det behövdes.
Över Kisasjön gick vi på ren glädje över att va framme i Kisa, det kändes som att vi klarat målet och i princip var tillbaka i sjön Sommen. I Kisa gick vi upp precis innan väg 134 korsar ån men det hade antagligen gått att paddla en bra bit längre och få ett kortare lyft. Hur som helst drog vi kajakerna drygt tre kilometer upp till Nedre Föllingen och sov i tälten på en fin gräsplätt några hundra meter från herrgården.
Jag och Martin överraskade Kyösti med öl och chips som vi köpt i Rimforsa och humöret var på topp efter en kyckliggryta. Vi bestämde oss för att lyxa till det och ställa klockan på 07.


Dag 6, Kisa – Brännön (Sommen) (ca. 28 km varav 3 km lyft):
Med vetskapen om att endast två lyft återstod var det trots slitna kroppar tre glada kajakpaddlare som tog sig ner i sittbrunnen för att påbörja näst sista dagen. I Övre Föllingen passerade vi den brygga där jag och Martin sov under en Korttur 2013 för att komma undan vildsvin och kom fram till första lyftet i slutet av sjön. Enligt papperskartan skulle det varit två kortare lyft men vi hittade ingen bra plats att lägga i kajakerna utan gick hela vägen till Örlången och fortsatte paddla där. I slutet av Örlången fanns inget lyft markerat på kartan och vägkartan tydde på att det skulle fungera att ta sig till Ören. Det gick men det var lite klurigt att hitta där ån/bäcken gick genom vassen. Men efter att ha tråcklat sig igenom kaveldun och vide och kom in i skogen gick det relativt smidigt. Vi fick precis som i Kisaån hoppa ur några gånger och dra kajakerna eftersom det var för grunt. Sista lyftet mellan Ören och Sommen var inga problem utan gick längst med grusvägen. För intresserade finns i området en canyon där vattnet från Sommen rann ut när inlandsisen smälte.
Efter lunch vid Sommens strand i Svanasjön hade vi en ganska blåsig eftermiddag. Vi letade fram lite extra energi och surfade till och från sista timmen. Barnasinnet kom fram och när vi kom fram till Brännön söder om Oxelön var vi glada men totalt utpumpade efter att ha fångat vågor. Vi njöt av att ha en dag med mindre än 10 timmars paddling och hade en fin solnedgång vår sista kväll.


Dag 7, Brännön (Sommen) – Tranås (12 km):
Det var längesedan jag gjorde något såhär fysiskt utmattande och jag tror att 10 timmars sömn utan att vakna talar sitt tydliga språk. Då ska jag också nämna att vi hade ställt väckarklockan.
Vi hade bestämt att pappa och Bosse skulle komma ut och möta oss under förmiddagen så vi tog en lugn och skön morgon. Åt upp den sista sylten, gröten och mjukosten och sträckte ut oss i solen en kort stund innan vi paddlade iväg mot Torpöns Färjeläge. Efter ett kort stopp för att titta på Svalberget var vi framme vid Torpön lagom till lunch. Eftersom vi lyckats missa pappa och Bosse på vägen möttes vi istället upp vid tacobuffé och jag avnjöt fyra ordentliga portioner innan vi satte oss i kajakerna för sista gången den här turen. Tranåssjön var ordentligt blåsig och för första gången under veckan önskade jag att jag faktiskt använt kapell.


Total sträcka:
Cirka 207 km varav 24 km lyft.
Paddlingstid: Cirka 64 timmar.
Det här som sagt en tur jag klurat på lite ett tag och är otroligt glad att den blev av. Jag visste inte exakt om det skulle gå att paddla hela vägen eller hur lyften skulle gå. Uppenbarligen var planeringen lite optimistisk och blev dagarna längre än jag trott. Jag visste att det antagligen skulle bli långa dagar och jobbigt men inte runt 12 timmars effektiv paddling om dagen.
När man ger sig ut på en tur som den här som man vet kommer bli slitig och tung gäller det att noga välja sitt tursällskap. Jag kan inte tänka mycket bättre kamrater än Martin och Kyösti att göra det med. När solen gått ner, kropparna värker, man inte ätit på åtta timmar, det fortfarande är en timme kvar att paddla och jag sitter och sjunger Barbie Girl då krävs det en hel del för att inte tappa humöret utan bara få sista biten gjord.

Mer information om paddlingen i området finns att hämta hos Petrus Kajak eller hos turistbyråerna för de aktuella kommunerna.

Annonser

4 tankar om “Paddling, Svartån-Roxen-Kinda Kanal-Sommen

  1. Ping: Nog med vila | Axels Friluftslogg

  2. Kul läsning och trevligt att få träffa dig o grabbarna en sväng på vägen,
    Ha de feint som vi säger i Mjölby;)

    //Viktor

  3. Ping: Lägesuppdatering | Axels Friluftslogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s