Sydostasien 2013

Tioman Island, Malaysia, September:
Jag är inte den som är den när det gäller att prova nya saker. Spenderade en knapp vecka i byn Salang på Tioman Island med att göra mitt livs tio första dyk. I ärlighetens var jag inte helsåld direkt. Första dyket var inte bland mitt livs häftigaste upplevelser men i takt med att jag spenderade mer tid under ytan tyckte jag det blev häftigare och häftigare. Det låter klyschigt men det är trots allt en nya värld som visar sig och det fanns helt otroligt mycket att se på reven runt Tioman.

Palau Bunaken, Indonesien, September:
En av australiensarna jag vandrade med i Nepal förra året jobbade i Indonesien för tillfället och föreslog att vi skulle mötas upp på Palau Bunaken för lite dykning. Jag gjorde bara ett dyk eftersom jag inte kände mig trygg med utrustningen eller vår dykledare men följde med dykbåten ut varje dag och testade på lite fridykning. Det var en speciell känsla att vara nere på 30 meter för första gången två veckor tidigare på Tioman men lite häftigare att fridyka 20 meter för första gången här. Snorklingen runt ön var den bästa jag hade under min resa under hösten.

Gunung Bromo och Gunung Semeru, Indonesien, September:
Så var det tillslut dags för lite vandring. Jag befann mig i Bromo-Tengger-Semeru Nationalpark på östra Java. Första dagen spenderade jag i området kring Gunung Bromo som är den mer kända av dom två. Gick till kanten av kratern och röken som steg upp kunde inte annat än påminna mig om Island tidigare under året. Nedanför kratern sträckte sig ett milslångt fält ut sig täckt av bara aska. Tillsammans med en schweizisk kille tittade jag på solnedgången över området och topparna.
Dagen efter tog jag en motorcykelstkjuts över askan till början av leden upp mot Semeru (3676 m) som är Javas högsta punkt. Mötte ett gäng indonesiska ungdomar jag tog sällskap med halvvägs, fortsatte till foten av vulkanen och spenderade natten där. Det var ungefär ett hundratal som skulle ta toppen men jag var den enda som inte var från området. Det innebar inbjudningar till de flesta eldarna och att bli bjuden på allt från kex till hemgjord arrak. För att hinna upp innan soluppgången började jag vid 00:30. Stigningen är något av det jobbigaste jag gjort när det gäller vandring, 1200 meters höjdskillnad på 2 km tog mig 4 timmar. Det var bokstavligen tre steg framåt och ett steg tillbaka i det lösa gruset men att stå ensam (det var bara två andra som hann upp i tid) på toppen och titta på mitt livs vackraste soluppgång gjorde det hela värt det. Även om toppen inte är speciellt hög är det en speciell känsla när allt runt omkring är lägre än en själv och det känns som att man är på toppen av världen. Hösten kanske absolut bästa upplevelse.

20130930-184743.jpg

20130930-190728.jpg

Gunung Leuser Nationalpark, Indonesien, Oktober:
Gjorde en kortare djungelvandring under två dagar på en av få platser man fortfarande kan se vilda orangutanger i Sydostasien. Det var minst sagt två händelserika dagar. Befann mig för första gången i en regnskog, såg vilda orangutanger, badade i vattenfall, fångade en kattfisk, gjorde bakatvolter ner i en fors och gjorde tubing tillbaka till byn Bukit Lawang där vandringen startade dagen innan. Med trevligt sällskap kan två sådana dagar inte bli annat än en härlig vandring.

Bako Nationalpark, Borneo, Malaysia, Oktober:
Äntligen på Borneo. När jag åkte hemifrån var huvudtanken att spendera gott om tid där. Bodde en vecka hos min gamla orienterarkompis Emil från Eksjö i hans lägenhet i Kuching. Härifrån gjorde jag ett litet besök två dagar i nationalparken Bako på kusten. Vandrade omkring i mycket omväxlande växtlighet med en stor variation i djurlivet. Såg ingen av de kobror som fanns i området men väl näsapor och skäggiga vildsvin. Lederna jag och Byron, en amerikan jag hade sällskap med två veckor, gick första dagen slutade på en fin liten avskild strand och vi tog ett svalkande dopp i havet. Andra dagen var vi uppe på en sandstenstäckt platå med växtlighet som var allt från djungel till stäpp.

Niah Nationalpark, Borne, Malaysia, Oktober:
Niah nationalpark är känd för en sak, grottor. I den största av grottorna plockades tidigare fågelbon från salanger som anses vara en kulinarisk delikatess, jag fick tyvärr aldrig möjligheten att prova. Grottsystemet var närmare två kilometer långt och hade spänger och trappor att gå på men ingen belysning. Något som helt klart gjorde till en häftigare upplevelse. Förutom ätbara fågelbon är grottan fylld av fladdermöss, miljontals. Vid några tillfällen gick vi bort från den utmärkta vägen och utforskade små tunnlar som boplockarna byggt. Det var trångt, fullt av fladdermusskit och vi såg och luktade rent ut sagt för jävligt när vi kom ut. Grottorna har också ett historiskt och arkeologiskt värde då man i grottorna funnit det äldsta kraniet från en Homo Sapiens i Sydostasien och grottmålningar från 800-talet. Intressant, men när vi kom ut såg vi mest fram emot att tvätta av oss och ladda för nästa nationalpark.

Gunung Mulu Nationalpark, Borneo, Malaysia, Oktober:
Besökte en av Borneos mest kända nationalparker och vandringen The Pinnacles som finns med i Claes Grundstens bok Äventyrets Stigar, en bok alla borde bläddra i ibland. Vandringarna i nationalparken har bara ett begränsat antal platser och under högsäsongen måste man boka långt i förväg. Första dagen i parken spenderades dock i några av parkens grottor som även här är fyllda av fladdermöss. Grottan Deer cave är den näst största i världen och varje kväll kan man titta när fladdermössen i spiralformationer flyger ut från grottans öppning.
Kommande dagar var det fler grottor och The Pinnacles som gällde. Först tog vi en båtfärd upp på floden till vandringens början in mot Camp 5 och dagen efter gick vi upp till dom stenformationer som gett vandringen sitt namn. Under tusentals år har regnvattnet skapat höga stenpelare som reser sig upp som en skog i sig mellan träden. Har aldrig sett något liknande.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Palau Mabul, Borneo, November:
Återigen dags för lite dykning. Mötte upp med en fransman jag träffade på Tioman och hade några härliga dagar på ön Palau Mabul som ligger precis utanför Sipadan, en av världens högst rankade dykplatser. Det fanns tyvärr inga lediga tillstånd att dyka i Sipadan när jag var där utan jag fick ”nöja mig” med att dyka runt Mabul. Dykningen var bra men ganska annorlunda mot platserna jag vart på tidigare, här var det mer macrodykning med små plattmaskar, räkor och andra saker på centimeternivå.


Malapascua, Filippinerna, November:
Jag antar att ingen lyckades undgå att höra om tyfonen som drabbade Filippinerna under hösten. Mitt flyg var bokat dit tio dagar efter katastrofen och jag funderade en hel del på om jag skulle åka eller inte. Ön Malapascua blev träffad av centrum på tyfonen och var ganska illa skadat men fick turligt nog inga dödsfall. Lyckade få kontakt med en av dykshoperna på ön och bestämde mig för att åka dit som planerat men istället för att ligga utsträckt i en hammock med en bok hjälpa till på ön. När jag kom dit var krisen med mat på ön över och jag fick boende i på ett av hotellen som hade några oskadade rum. Bortsett från dykshoperna med egna generatorer var ön strömlös men elen beräknades vara tillbaka inom sex månader. (Tänk på det nästa gång du klagar på dålig 3G-täckning.) Spenderade min tid på ön med att hjälpa en fransk snickare återuppbygga taket på gymnasieskolan. Hann trots allt med några timmar under ytan och såg två dyk de rävhajar som ön är känd för.
Att vara nära hajar för första gången var en speciell upplevelse men tacksamheten eleverna på skolan visade är mitt helt klart starkaste minne och jag blir nästan rörd av att tänka tillbaka på det.

4 tankar om “Sydostasien 2013

  1. I perspektiv är detta en fantastiskt sammanfattning av ett Äventyr. Långt ifrån en tempererade lägenhet (15 minus ute idag…), Boston spelandes på stereon, och i bästa fall en koltrast utanför fönstret. 😉
    Vore roligt att höra något om de människor du träffat – en liten request!

    Har själv börjat samla lite bilder på nätet på en konkurrerande bloggsite: http://tinneroeklandskap.tumblr.com/
    Under uppbyggnad, men har fått in lite grann iaf – om du vill ha nåt att se fram emot i den svenska sommaren som kommer. =)

    • Glad att höra att ni äntligen fått lite vinterkänsla. Vinter är en av de saker jag saknar mest!
      Ja vi får väl se vad jag kan göra åt den saken, får kanske skriva en liten text om guiden jag hade bland orangutangerna som suttit två år i fängelse för droginnehav och förklarade för mig hur man skulle hitta till plantaget mitt inne i nationalparken. ”Men gå inte dit själv, dom skjuter folk dom inte känner igen direkt” Han var en intressant person!

      Tack, det här ska jag kolla upp! 🙂 Alltid kul att titta på dina bilder! Jag har några tusen nu från den här resan så jag kanske lyckats ta en bra bild eller två jag också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s