Vintertur 2013

Filmen är en liten sammanfattning av hur jag och mina medresenärer hade det under turen. Det blir lite lättare att hänga med i filmen om man läser texten först. Tror dock filmen kan vara bitvis ganska underhållande oavsett.

 

Planen var att jag under våren 2013 skulle skidat Fjällfararnas Vita Band, en turFjällfararnas Vita Band jag påbörjade 7 mars men tyvärr avbröt efter en knapp vecka. Då hade jag inget egentligt bra svar varför. Hur som helst bestämde jag mig för att ta mig till Kvikkjokk en dryg månad senare och därifrån följa ursprungsplanen. Turen blev tre lärorika och härliga veckor med allt vad det innebär att komma bort från och sänka sina krav på vardagen. Vad det är för veckodag tappar jag ofta helt bort när jag är ute på längre turer och det enda jag hade att förhålla mig till var att möta upp pappa dag 15.  Vädret var som det brukar i fjällen, omväxlande. Men jag vågar nog påstå att vi hade övervägande lite sämre väder.  Peter och jag hade nästan fyra dagar med plussgrader, något som inte direkt gör snön medgörlig och pappa och jag hade blåsigt nästan alla våra dagar.

Dag 1 – 4, Kvikkjokk – Vakkotavare: Den 11 april tog jag tåget från Linköping upp mot Stockholm för vidare transport mot Älvsbyn. Bytet på Stockholm central löste sig ganska smärtfritt. Med lite tjurskallighet och ganska mycket envishet bar jag pulkan på 50 kg och skidpåsen från ena till andra tåget. I Älvsbyn skulle jag möta upp med Peter som kom med ett annat tåg och vi skulle därifrån vidare till Jokkmokk med buss. Något som är ganska intressant är att den andra personen som passerade mig i Älvsbyn undrade om jag ville ha bärhjälp medan det i Stockholm passerade bra många hundra utan att en enda frågade om jag behövde hjälp. Viss skillnad i mentalitet! Från Älvsbyn åkte vi till Jokkmokk där vi åt den pizza som skulle bli vårt sista färska mål mat på två veckor, jag köpte långkalsonger eftersom jag glömt att packa det, hämtade upp det paket jag skickat till bussgods med mat och bränsle och vi bytte buss. Väl framme vid Kvikkjokks Fjällstation fyllde vi termosarna, spände på oss pulkorna och gav oss iväg på Kungsleden några kilometer innan vi slog upp tältet efter turens första dag.
Dagen efter började det på riktigt med turens längsta etapp. Vi var båda två sugna på att komma igång, skidade till Pårtestugan innan lunch och vidare nästan till Aktsestugan innan kvällen. I början av turen vägde Peters pulka 68 kg och min 65 kg och såhär i efterhand kanske det inte var så smart att köra på så hårt direkt. Båda två var riktigt slitna i slutet av dagen efter 38 km. Jag somnade med för mycket kläder på mig och var kall resten av natten eftersom jag var fuktig och för lat för att ta mig ur sovsäcken och byta till torrt. Morgonen efter var det -9 °C, solen sken och vi hade fin sikt upp mot Rapadalen och Sarek. Backen efter Aktsestugan är riktigt brant och vi fick ta av skidorna och gå. Väl däruppe blev vi båda mållösa över utsikten. Milslånga snötäckta vyer i strålande sol. På andra sidan skulle vi ner nästan alla de 400 höjdmeter vi nyss klättrat. En nedförsbacke som minst sagt hette duga och jag han nästan slå ihjäl mig både en och fyra gånger innan jag var nere. Peter som är lite klokare hade byggt en broms till sin pulka kom ner några minuter senare. Natten sov vi halvvägs mellan Sitojaurestugan och Saltaloukta med fin utsikt mot Stora Sjöfallets nationalpark. På kvällen började det blåsa och jag mätte upp runt 11 m/s.
Följande förmiddag skidade vi sista biten ner till fjällstationen där vi dumpade pulkorna och åkte lätta som fjädrar på dagstur upp till en närliggande ravin. Ravinen var som en ravin brukar med branta sidor och man känner sig ganska lite där längst nere. Helt klart värt ett besök med andra ord. Längst upp i ravinen fanns ett isfall som vi tog några kort på innan vi drog loss stighudarna och gled tillbaka till fjällstationen. På eftermiddagen tog vi bussen till Vakkotavare där vi träffade den mycket trevliga stugvärden Peter. Eftersom senaste dygnen varit konstant plussgrader och snön var riktigt blöt fick vi sova på trallgolvet utanför stugan i utbyte mot att vi skottade det.

Dag 5 – 14. Vakkotavare – Abisko: Vår förhoppning om kallare väder med skare som bar grusades ganska ordentligt i och med det regn som väckte mig under natten. Regnet slutade men snön bar inget vidare på vägen uppför backen efter Vakkotavare. Vi åkte ner till skrevet vart och vart annat steg men efter någon timme hade vi tagit oss upp och möttes av fantastiskt utsikt. Citat från dagboken: ”Vidderna och utsikterna går inte att få på kort, än mindre beskrivas av mig här.”. Under dagen gjorde jag en sidotripp mot toppen Råhpattjårro i Stora Sjöfallets nationalpark men fick vända halvvägs upp på grund av vinden och att jag kände mig osäker på utförsåkningen tillbaka. 14 m/s uppmätt. Utsikterna var trots det fantastiska med milslång sikt åt alla håll. Följande dag startade återigen med rejäl uppförsbacke där enda alternativet var att sätta skidorna på pulkan och gå med grenen som stopp mot att åka ner i snön. Vädret var sådär och bitvis var sikten inte mycket länge än 50 meter.
Vi tog oss så småningom förbi Kaitumstugan och vidare mot Singistugorna. Vid Singi hade vi tältet uppslaget två nätter och gjorde en dagstur fram och tillbaka till Kebnekaise Fjällstation. En av turens trevligaste kvällar spenderade jag och Peter inne hos stugvärden Janne där vi blev bjudna på te och nybakat rågbröd med smör och ost. En måltid som smakade helt fantastiskt efter att bara ätit frystorkat sedan turens början. Dagen efter fortsatte vi med sikte på Svarta sjön som är sveriges högst belägna sjö men hård vind och dålig sikt gjorde det till en dumdristig idé och vi slog läger tidigt för dagen. Senare hörde vi att dom mätt upp 28m/s vid Tarfala som ligger inte långt ifrån sjön.
Kommande dagar bestod av fortsatt omväxlande väder, en fantastisk fin natt vid Nallostugan, mitt livs längsta stjärtlappsåk, medvind 8 km ner från Tjäktjapasset och en ständigt hägrande bastu i Allasjaurestugorna som motiverade oss. Tillslut kom vi dag 12 fram till Allasjaure med mycket trevliga stugvärdar och en bastu som var lika välbehövlig för oss som alla som mötte oss. Vår doft liknades antagligen bättre vid bäver än hallon om man säger så. Efter knappt två veckor av dagligt slit, ett förmodligen för lågt energiintag och två timmar i en bastu räckte tre folköl för att jag skulle somna som ett barn i sängen den natten. Vi hade dessutom väldigt trevligt sällskap av ett par från Kiruna och ett sällskap från trakten kring Sandviken.
Dagen efter delade jag och Peter på oss planenligt. Peter var ett fantastiskt tursällskap och jag ser fram emot fler turer med honom så det kändes lite tomt att säga hej då. Han fortsatte till Abisko för att hinna med ett tåg och jag fortsatte mot Unna Allakasstugorna. Dom här två dagarna gav mig ganska mycket, det är något speciellt med att vara helt ensam. Man får väldigt mycket tid att tänka utan något som stör utifrån. Något jag vågar påstå inte går att göra två hela dagar hemma. Självklart tänkte jag bland annat på varför jag avbröt Vita Bandet, vad jag kan ta med mig mer för erfarenheter av en tur som det här och allmänt vad jag vill göra av mitt liv. Efter dessa två nyttiga dagar var jag framme vid Abisko och på sätt och vis kändes det som att jag var klar. Faktum var ju att jag nu hade en hel vecka tillsammans med pappa att se fram emot. Det första jag gjorde var att köpa falukorv, ägg och pasta för att få i mig vad som helst annat än frystorkad mat. Sällan har stekt falukorv smakat bättre! Han anlände efter en smidig flygresa till Kiruna med buss på eftermiddagen och vi spenderade natten på Abisko Turiststation.

Dag 15 – 20, Abisko – Treriksröset: Vi tog bussen till Torneträsk där vi började med att bära pulka och skidor några hundra meter innan det fanns snö igen. Vi korsade sjön Torneträsk med lunch i bara underkläderna i vindstilla, soligt väder på en ö. Mycket bättre start kunde vi antagligen inte fått. Första halvan av dagen skidade vi på sjön i bra före och det blev en bra start för pappa att komma igång på. Efter sjön var det några slitiga kilometer då vi tappade bort skoterspåren och snön inte bar. Vi sov gott där vi slagit upp tältet på barmarken under några tallar. Under dagen hände något som ganska bra speglar hur mycket man uppskattar små saker när man är ute. Till frukost bredde jag en falukorvsmacka som vi skulle haft till bussresan. Självklart glömde vi bort den och den låg och bara väntade på oss i pulkan när jag öppnade dess kapell för kvällen. Lyckan var total. Moralen steg till 200 % direkt, av en macka. Citat ur dagboken: ”Att överraska sig själv med mat är nog bland det bästa som finns.”. Mackan avnjöts tillsammans med en varma koppen.
Följande dagar fick vi se några av hela min turs största vidder. Ibland kändes det som att man stod mitt i en vit öken med inte annat än vita böljande kullar i sikte. Vi åkte bitvis en timme utan att egentligen känna att vi rörde på oss och man kan inte annat än att bara känna sig väldigt liten. Jag hade känt mig ganska sliten de två senaste dagarna men dag 18 nådde jag någon form av utmattning jag aldrig varit med om tidigare. I slutet på dagarna brukar jag vara ganska mör i kroppen men jag hade varit seg i princip från dagarnas början. Strax innan lunchtid dag 18 var jag helt borta, det slutade inte snurra i huvudet och när det svartnade en kort stund för ögonen kändes det som läge att ta en extra paus och trycka i sig lite snabba kolhydrater. Det var ganska olikt när man sitter över en papperskorg efter Vasaloppet eller när man går och hallucinerar under en tung marsch så jag kan inte annat än anta att det handlade om en mer långvarit urvattning av energireserverna, att kroppen helt enkelt tyckte det var dags att säga emot. Jag åt dubbla portioner mat den kvällen och till frukost dagen efter sen mådde jag bra resten av tiden.
Sista två dagarna hade vi turens kanske bästa väder. Solen sken, det blåste en hel del men större delen av tiden i ryggen och vinden i sin tur gjorde att skaren bar och var lättåkt. Vi åt återigen lunch utsträckta på ett liggunderlag i underkläder och sista natten innan Treriksröset tog vi en bastu i Pältsastugan innan den dagen efter slog igen för säsongen. Senaste dagarna hade vi sett kungsörn, fjällvråk och färska spår efter järv och björn. Så sista dagen kunde vi inte annat än känna oss på bra humör. Vi åkte utan kryssmarkeringar helt själva på fjället med utsikter åt alla håll, solen i ansiktet och en vind som för vad som tycktes vara en gångs skull blåste åt rätt håll. Passerade några underhållande ripor och bekantade oss med en hjord av hundratals renar. Att komma fram till den gula betongklumpen kändes helt klart speciellt. Man fylls av någon typ av upprymdhet och glädje som är svår att beskriva. Självklart tog vi ett gäng kort och grävde sen ner oss i snön för att äta lunch i solskenet.
Nu var det liksom slut, dagen efter bar det av till Kilpisjärvi där vi skulle ta bussen söderut. Vi spenderade natten i en öppen stuga på finska sidan och fick besök av ett finskt kompisgäng. Tur var det för vi kom underfund med under kvällen att Finland ligger i en annan tidszon än oss. Vi ställde om våra klockor och missade tack vare det inte bussen följande dag. Jag satt ett tag på kvällen och funderade över allt som hänt och jag varit med om och att det snart var slut, att jag snart satt på tåget hem igen efter att ha varit ute på fjället i tre veckor. Sista kvällen bjöd på en fin solnedgång över topparna i Norge.

Dag 20 – 23, Treriksröset – Linköping: Vi spände på oss skidorna och efter en kort sväng tillbaka till Treriksröset var vi på väg mot Kilpisjärvi och den sista etappen på det här äventyret. Solen sken och vi kom fram vid lunchtid till ett värdshus. Där väntade buffé. För er som känner mig vet ni att jag gärna äter mycket och ser en buffé som en utmaning att få restaurangen att gå minus på det hela. Under min tredje tallrik stannade det till en buss utanför 50 minuter innan vår skulle gå, trodde vi. Vi frågade personalen och det var vår buss och den skulle gå om 15 minuter. Det var bara att slänga i sig tallriken jag hade framför mig för att hinna med två portioner efterrätt och avsluta ölen innan bussen skulle gå.
Min kropp hatade mig ungefär 50 plågsamma minuter i början av bussresan eftersom magen var mer välfylld än den varit på veckorna tre men sen sov jag som en stock till Kaaresuvanto. Där väntade återigen bärande av pulka men det gick lite lättare när man var två. Vi traskade över gränsen till Sverige och Karesuando där vi sov i ett rum över affären Artic Livs. Ett kvällsbesök på macken och att duscha var det enda vi företog oss och somnade minst sagt nöjda i sängarna den kvällen. Bussen till Kiruna gick dagen efter tidigt på morgonen och efter att spenderat några timmar som turister med besök i bland annat kyrkan och stadshuset satte vi oss på tåget mot Stockholm. Där hade vi sällskap i kupén av en man från Sundsvall och stugvärden Lasse vi träffade i Allesjaure. Mycket trevligt sällskap och resan gick ganska fort. Vaknade till när konduktören väckte Sundsvallsbon vid fyra-tiden men sov annars gott. Vi åt en lugn frukost på stationen och satte oss vidare på ett tåg till Linköping där mamma mötte upp oss. Vips så var man hemma igen.

Återigen var ett äventyr slut som jag kommer se tillbaka på länge med många härliga minnen. Allt fungerade väldigt bra i utrustningsväg och logistiskt sett med den utskickade maten, tågtransporterna och tidsplanen som höll. Antagligen borde jag sett till att få i mig mer energi än jag fick. Sex tappade kilo på tre veckor och min utmattning dag 18 talar sitt egna språk. Jag passerade ganska många fjällstugor men mina absoluta favoriter var Unna Allaka och Pältsa eftersom dom båda hade helt fantastiska lägen. Dit ska jag se till att komma tillbaka och jag rekommenderar alla med intresset att ta sig dit. Det här var första längre vinterturen jag gjort och jag tänker se till att det blir fler. Det finns helt klart en speciell dragningskraft i det omständliga att vara i naturen på vintern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s